Emelie skaffade syskon med hjälp av dubbeldonation

26.02.2025

Första barnet blev till med hjälp av insemination. Några år senare önskade Emelie, 43 år, syskon och blev till slut gravid genom dubbeldonation, det vill säga att både ägg och spermier doneras inför IVF (provrörsbefruktning).

När Emelie Torehall, högstadielärare från Uppsala, träffade sin flickvän var hon 36 år. De visste tidigt att de ville ha barn tillsammans och inom ett par år tog de tag i saken. Eftersom åldern redan var ett faktum skippade de Region Uppsalas kö och gick direkt till en privat fertilitetsklinik för utredning och behandling.

Emelie startade sin fertilitetsbehandling hösten 2018 på CMedical Fertilitet Uppsala (tidigare kallat GynHälsan Fertilitetsklinik); hon var då 38 år. De köpte ett trepack med inseminationer av donerade spermier. Det tog bara ett par försök innan de fick ett positivt graviditetsresultat och dottern föddes redan i november 2019.

– Jag och sambon valde att gå isär våren 2023. Vi är bra på att vara gemensamma föräldrar men inte så bra på att bo ihop. Vi har en väldigt fin kontakt idag. Men jag kände ändå starkt att jag ville att mitt barn skulle få ett syskon, berättar Emelie.

När Emelie återigen, själv denna gång, kontaktade fertilitetsläkaren Helena Åkerud Larsson på CMedical hade hon hunnit bli 43 år. Hon insåg snabbt att fertiliteten inte längre var densamma som för 5 år sedan och på grund av åldern var insemination inte längre aktuellt.

– Jag fick höra att det var mycket låg chans för mig att få barn via IVF med egna ägg, men jag ville ändå testa det först eftersom det fungerade så lätt förra gången.

Den här gången gick det dock inte lika lätt, trots flera IVF-försök. Äggen var helt enkelt av för dålig kvalitet på grund av åldern.

– Jag hade fullt förtroende för fertilitetsläkaren och lät henne ta besluten kring min kropp. Jag såg till att klara det mentalt. Jag mådde varken dåligt av sprutorna eller av att ta ut äggen så för mig var det en ganska liten fysisk och psykisk insats att göra IVF.

Emelie tog en paus över sommaren och diskuterade möjligheter med både vänner och familj innan hon bestämde sig för att gå vidare med äggdonationsbehandling.

– Först var jag rädd för äggdonation eftersom barnet inte skulle bli mitt biologiska. Att jag inte skulle känna igen mig i barnet, men i och med att längtan var så stor efter att min dotter skulle få ett syskon så ville jag känna att jag gjort allt för att ge henne det. Jag ville att hon skulle få den där gemenskapen med någon mer än mig. Det gjorde att jag landade i att jag ville göra dubbeldonation. Det var ju faktiskt jag som skulle bära barnet och jag insåg att jag kommer känna en tillhörighet till barnet oavsett dess DNA. Funderingarna man har inför äggdonation är nog egentligen samma tankar som man ändå har inför vilken graviditet som helst, berättar Emelie.

Först köpte Emelie in spermier från samma donator som hennes första barn. Den manliga donatorn hade nått kvoten för antal familjer, men för syskonbehandling gick det fortfarande att köpa spermier. Därefter bad hon läkaren att köpa in det antal ägg som statistiskt sett skulle behövas för att hon skulle bli gravid. En äggdonator matchades relativt fort.

– Jag köpte 12 ägg, 9 blev befruktade och 3 klarade sig till blastocyst. Jag blev gravid redan vid första försöket, så uppenbarligen var det inget fel på ugnen i alla fall!

Nu är hon gravid i vecka 20 och ska snart på rutinultraljud.

– Hade jag förstått hur fantastiskt det är att ha barn redan när jag var 30 år hade jag haft fem barn nu! Berättar Emelie glatt.

Redan i årskurs 6 fick Emelie förlossningsskräck, vilket är en av anledningarna till att hon tidigare i livet inte velat skaffa barn.

– Det var inte alls som jag trodde! Även fastän förlossningen tog 24 timmar så förstod jag inte varför jag hade oroat mig för det halva livet. Jag fick bedövning och litade fullständigt på sjukvården, och det gick så lätt. Jag skulle föda fem gånger om jag slapp vara gravid, det är jobbigare.

Hon hade också hört många i sin omgivning klaga över hur jobbigt det är att ha barn, vilket även det avskräckt henne tidigare.

– Att få barn är det roligaste jobbet jag haft – och det absolut bästa! Jag är barnslig och tycker om att leka och har gått ner i arbetstid för att kunna vara hemma mer med dottern som nu är 5 år.

Till andra i samma sits skulle Emelie vilja uppmuntra till att låta rädslorna komma, prata om dem men att inte agera efter dem.

– Fundera inte så mycket – gör det! Jag funderade alldeles för länge. Om du ens tänker på om du ska ha barn, då ska du ha barn, annars hade du inte tänkt tanken. Vänta inte på att skaffa barn bara för att du inte har en partner! Det är barnet som kommer betyda mest i längden ändå!

Emelie känner en oerhörd tacksamhet till dem som donerar könsceller.

– De har gett en del av sig själv till någon annan, till mig. Jag är så tacksam att man ens kan tänka sig att ge en så fin gåva som sina ägg eller spermier.

Hon känner även en enorm tacksamhet för kliniken som hjälpte henne nå drömmen om barn.

– Alla som jobbar på CMedical Fertilitet Uppsala är så himla trevliga och underbara. Min läkare Helena är verkligen mån om mig och har ringt för att se hur jag mår och stämt av alla kostnader hela tiden. Hon har varit väldigt informativ genom hela processen. Jag har en kompis som ska testa IVF via Regionen nu, men fungerar det inte kommer jag att ta henne till CMedical. Där är man inte bara en kugge i hjulet utan alla bryr sig verkligen om hur det går.

* Bilden till artikeln är AI-genererad.